SAMLADE BERÄTTELSER
AV
ALBERT ENGSTRÖM
GENOM MINA GULDBÅGADE
GLASÖGON
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
GENOM MINA GULDBÅGADE
GLASÖGON
AV
ALBERT ENGSTRÖM
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
STOCKHOLM
ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1920
Företal.
Denna bok är den bästa i julmarknaden. Jagsäger det på fullt allvar.
Under det de andra författarna trots mina varningarfortfarande syssla med fnoskiga försök attloda sina egna och tillfälliga förbindelsers s. k.själsdjup och gräva i dumheter och snusk ändaupp till pennspetsen, bjuder jag på friska frukterfrån livets träd. Jag konstruerar ej ihop konflikteroch lämnar dem olösta. Mina lösa sigsjälva med litet välvillig hjälp av författaren, förstås.
Och en annan sak: Jag kan låta mina barnläsa boken.
Som läsaren förstår av titeln använder jagnumera glasögon. Jag bär dem guldbågade föratt ge den okunnige en liten antydning om minsjälvaktning och sociala ställning och — vilketär det viktigaste — för att bättre kunna iakttamänskligheten, där den traskar omkring på sittlilla klot, och nästa år ge den en om möjligtbättre bok.
Vidare har jag köpt en islandshäst för att, enmodern centaur, snabbare kunna röra mig mellanolika kulturcentra. Det börjar redan växa ut vingarpå den, och när de bli färdiga, darren då, diktare!Och kräla i stoftet, kritik!
Utter.
Roddar-Agust kom in i köket med en utter,som han sprungit fatt och slagit ihjäl på isen.När handeln var uppgjord inbjöd jag honom attdela min middag och han sade icke nej. Visserligenär abborrar ingenting att bjuda en roslagsfiskarepå, men han visste att en sup och enhalv öl skulle sätta bouquet på fattigkosten.
När en rospigg äter en abborre, stoppar hanin den hel i ena mungipan och benar den innei munnen under det han deltar i samtalet, varefterskelettet, vitglänsande och befriat från varje spårav kött, kommer ut ur andra gipan. Jag kundeicke underlåta att uttrycka min beundran överRoddar-Agusts färdighet i denna sport.
— Då skulle Engström si, hur uttern kan benaen fisk!
Hans tankar gingo fortfarande i utterjaktenstecken. Vi hade vänt och vridit på den lyckligahändelsen, tills detaljerna magrat nästan tillosynlighet. Men Roddar-Agust var många uttrars[8]baneman. Nu ställde han sig på vidare basisoch började tala om andra uttrar.
— Jo, han kan bena fisk, han! Ackurat somfisken skulle ha legat i myrstack. Om